söndag 6 juli 2014

Summering av min cykelsemester

Nu har jag varit hemma nga dagar och fått ta igen mig litet. Vilket har varit välbehövligt.
Det här blev en helt galen semester och på tretton etapper (inkluderat min dagsutflykt från Skurup) så tog jag mig 183 mil genom Sverige. Från Falun ner till Stockholm och därefter via Linköping till Skåne för att sedan vända cykeln och via västkusten och Västergötlands inland sedan ta mig hemåt igen. 

Jag är sjukt nöjd över att jag fixade det och över allt jag fick se och uppleva efter vägen, och över alla gamla och nya vänner jag fick träffa och dela nga dagar med.

   Det var omväxlande. Från konsert i Sthlm till att skydda sig från åska under en vägtunnel och allt där i mellan. Min cykel fungerade också riktigt bra och jag är väldigt nöjd med köpet. Det var helt rätt att lägga litet extra för att få en med kvalitet. Att all utrustning höll måttet var också riktigt skönt. Jag var rädd att någonting skulle strula. Men allt rullade på jättebra. 
    Eftersom det var min första semestertur så lärde jag mig massor. Vad jag behöver ha med mig, vad jag inte behöver och så vidare. 
    Men den största lärdomen är nog att man inte behöver åka långt för att uppleva saker. Det finns så mycket runt omkring en, i ens närmiljö, som är värt att se.
    Så mitt nästa miniprojekt kommer att bli mindre turer här i Dalarna som bara sträcker sig över en helg. 

Den vanligaste frågan jag fått under resans gång har varit om jag inte fått ont i baken. Och svaret på den är faktiskt nej. Inte ett dugg faktiskt. Orsaken till det är cykelbyxor i kombination med smörjkräm. Det har gjort underverk och baken hade säkert klarat av 100 mil till utan problem.

Men vad är den vanligaste skylten jag sett efter vägarna? 
Det är en lätt fråga. Det är nämligen "Loppis"-skylten. Vart jag än var efter vägarna. Det spelar ingen roll om det var i en Sthlms-förort eller ute på den småländska landsbygden, så kunde man se skyltarna. Jag överdriver inte när jag säger att jag har sett hundratals av dem. Rätt charmigt, men jag besökte inte en enda en. :p


Nu sätter jag punkt för den här bloggen, och jag tackar alla er som följt min resa.
På återseende! 

Martin




onsdag 2 juli 2014

Etapp 12: Nora - Falun

Så var jag i mål!!
Strax efter fyra kom jag äntligen hem, och en hög med post låg och väntade innanför dörren.
   Det här var en lång, jobbig och omväxlande etapp. Från de charmiga småvägarna utanför ett dimmigt Nora, till monsterbackarna efter Kopparberg, vidare till den läskiga 2+1 vägen (som jag ska försöka undvika i framtiden) mellan Ludvika och Borlänge till den för mig välkända Runnleden mellan Borlänge och Falun.
   I Falun byggs och grävs det för övrigt så mycket att jag inte hade en aning om var jag kunde åka. Men det gick bra.

Det här var den sista etappen och ett roligt äventyr har nått vägs ände, men minnet kommer alltid finnas kvar.

Om ngn dag kommer ett summerande inlägg om resan.

Etapp 12
Sträcka: Nora - Falun
Avstånd: 162 km
Medelhastighet: 21,7 km/h
Cykeltid: 7h 29 min
Godast: Mors skinksallad
Märkligast: Det första rådjuret jag sett på hela resan såg jag i Ornäs, 15 km från Falun. :p

Hållplats: Borlänge

Vägen mellan Ludvika och Borlänge var, som jag misstänkte, ingen höjdare. Lastbilarna låg så nära att jag ibland trodde att jag skulle blåsa av vägen. Men det gick bra och nu sitter jag hemma hos mor och äter skinksallad. Det är hur gott som helst.
   Bara ett stenkast kvar till Falun nu!!

Hållplats: Ludvika

Här i Ludvika ska jag äta litet. Sedan är det bara att göra sig redo för det som åtetstår.
   Det slog mig när jag åkte igenom stan här att jag inte varit här sedan jag jobbade som lärare. Det är några år sedan nu.
   Vägen från Grängesberg var bra. Nu är det bara vägen till Blge kvar. Den är inte jätte cykelvänlig. Men det ska nog gå bra.

Hållplats: Dalarna

Efter sju sorger och åtta bedrövelser har jag lyckats ta mig uppför de helvetiska backarna efter Kopparberg och äntrat Dalarna. Även om det är många mil kvar så känns det som att vara hemma.

Hållplats: Kopparberg

Morgonen har gått bra och i morse tog jag ner tältet för sista gången. Campingen i Nora var nog den sämsta jag varit på. Gräsmattan lutade och servicehuset var inte jättefräscht. Men damen i receptionen var iaf trevlig. Men det gick bra och duscharna ingick i priset.

Det har varit dimmigt och det är rätt fint tycker jag. Nu har den dock lättat och det verkar bli en bra dag. Min första dag var det och den sista verkar bli det. En härlig inramning. :)

Nu äter jag frukost på en bänk på Malmtorget här i Kopparberg. Det är en småmysig stad, och det finns säkert massor att se om man tar sig tid att stanna.

Plötsligt händer det att...

Vägskyltarna börjar peka mot Falun!!